kampen mot anorexin

Inga ord kommer ut

 

Jag skriver, jag raderar. Jag har suttit med det här inlägget länge nu.

Jag mår bra. Och sedan mår jag inte bra. Jag tar manodeprissiviteten till en helt ny nivå.

 

 

Vad kan jag skriva? Vad har jag att säga er? Jag vill vara uppmuntrande. Jag vill vara stark. Inte en värdelös tjockis utan framtid. Det finns inget jag kan säga som gör det bra igen.

Kommentarer till: "Inga ord kommer ut" (8)


  1. Du är inte en värdelös tjockis utan framtid

  2. Nej, du är en klok och fin tjej som har all potential att lyckas i livet. Om du bara kunde omvandla den destruktiva kraft som finns inom dig till något positivt. Livet är till för att levas, kom ihåg det!

  3. Man tappar livslusten och blir oinspirerad av att äta för lite. Träffa människor du tycker om, lär dig nya saker och börja ät bättre. Vad fan ska du leva för annars!? Om du går upp frivilligt så behöver du inte se det som ett misslyckande, utan som ett val. Om du går upp för att du inte kunnat stå emot så är det bara exakt vad din kropp vill ha. Naturen, instinkten tar över. Du måste ju inte bli tjock och det behöver inte gå snabbt. Det får en att må mycket bättre.

    Lovisa, 14 år.

  4. Vet vad du menar. Vissa dagar känner man att man har all kraft i världen den där efterlängtade sprittande känslan av att vilja saker, se fram mot saker, uträtta saker infinner sig. Nästa dag har man fallit ned i ett djupt hål. Vill bara gråta, ligga under täcket, gömma sig. Och de där sprittande känslorna känns så långt borta. Nästan svårt att greppa att de funnits i samma kropp. Bara 24 timmar tidigare.

    Vissa dagar orkar man inte läsa sms, ringa tillbaka, maila tillbaka, träffas, le, vara intresserad, berätta hur man mår osv. osv. Tror att det bästa är att bara acceptera det. Veta att i alla de känslorna ligger en latent växande kraft som när man minst anar det gör att saker känns lättare igen. Bäst att inte kämpa emot, bolla fram och tillbaka utan acceptera.

    Se på bra filmer, lyssna på bra musik, läs bra böcker. Ta en lugn promenad om du orkar.

    Känn aldrig aldrig pressen över att behöva prestera här på bloggen. Den är din. Bara din. Något krav på att uppdatera när du inte känner för det finns inte. Glöm inte bort det.

  5. det är du eller hur? på bilden..🙂

  6. Livet går upp och ner, alltid. Skickar en styrkekram till dig, underbara du, och hoppas att du mår bättre snart.

    Kram!

  7. Jag borde nog vara glad. Egentligen. Jag äter regelbundet och spyr inte upp någonting. Men, jag klarar inte av att VILJA göra det. Jag känner mig tjock och klumpig. Min mage putar. Jag mår inte bra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: