kampen mot anorexin

Svaren del 2

Hur många nära vänner har du? Känner du dig ofta ensam?

En. Och ja, det gör jag. Fast det är ju ganska självvalt, jag tycker inte om när folk kommer FÖR nära, FÖR ofta.

Vilka är dina mått?

Oj. Jag har inget måttband, men jag kan mäta senare.



Jag har tre jättetråkiga frågor, men som jag faktiskt länge har tänkt på att fråga, heh. Bra med frågestund!

Tar du några mediciner? Om ja – vilka?

Bästa tipset för att stoppa panikångest/sitta-och-stirra-ångest innan den bryter ut?
Och… 
Vilket cigarettmärke röker du, om du fortfarande röker? 

Ta hand om dig.

Jag ska ju göra det, men har inte orkat köpa nya. Går ju inte till min psykolog längre. Bästa tipset är att gå ut! Gå ut och gå i tio minuter rakt fram, vänd sedan och gå tio minuter tillbaka. Man mår så mycket bättre av det.  Och jag växlar mellan Marlboro Menthol och LM Menthol, när jag röker.


Har inte folk i din omgivning uppmärksammat din anorexia?
Varför har du inte fått den hjälp du behöver?

Frågar mig själv samma fråga. Mamma säger att det är för att jag ”är svår att nå”, jag säger att det är en del av sjukdomen. Jag antar att dom inte älskar mig tillräckligt mycket för att försöka. Tänk på det, ni som har vänner med ätstörningar. Att ni finns där gör så jäkla mycket. Dra er inte undan.


Hur går det med boken?;)

BRA! Fast jag lämnade ju inte min dumma data eftersom den hade virus. Virusskiten hade brytit sig in och bytt ut alla Windowskomponenter och samtidigt spärrat alla program. Jag hoppas att boken håller sig intakt…. Korkat av mig att inte göra en backup.

Vad vill du VERKLIGEN med ditt liv? Vad skulle du verkligen vilja åstadkomma? Hur mycket vill du egentligen bli frisk?

Tror du att du kommer att kunna tillfriskna, eller har du intalat dig att du kommer att bli en kronisk anorektiker?

Just nu har jag inget desperat behov av att bli frisk. Vi håller det på en bra nivå, hon och jag. Hon hindrar inte mig alltför mycket och jag hindrar inte henne för mycket. Jag tror på det där med att man har bara ett problem om man gör det till ett problem. Och jag önskar att jag hade ett tydligt livsmål, men det ändras hela tiden. Det enda jag vet är att jag vill skriva.

Hur mycket vill du väga? Hur många kilo mer/mindre är det jämfört med vad du väger nu? Hur mycket tror du att du behöver väga för att känna dig frisk?

Jag tror inte att det sitter i vikten, utan huvudet. Du kan ju vara överviktig och ändå må kasst, du har ju fortfarande en ätstörning. Ska jag bli frisk vill jag bara slippa tankarna, sen skiter jag i resten.

Jag följer denna blogg troget och jag kan förstå att du vill vara anonym, men personligen så vill jag inget hellre än att se vem personen bakom alla dessa inlägg är… Önskar att man kunde göra allt bra genom att knäppa med fingrarna, men jag vet, precis som du, att det är så mycket mer komplicerat än man tror. I vilket fall som helst, så undrar jag följande; Vad drömmer du om att uppnå i framtiden? Vill du bli frisk och allt vad det innebär? Ser du livet som något vackert, eller motsatsen? 

Skulle kunna ställa hur många frågor som helst. Men nöjer mig såhär, stor kram!

Jag vet inte riktigt om framtiden. Jag har alltid planerat min framtid 20 år framåt men just nu är jag inne på dag till dag – planering. Klart jag vill bli frisk! Fast vad menar du med ”allt vad det innebär?” Livet är vackert och det är synd att ta så mycket för givet som vi gör.

Hur tar du de när folk skriver taskiga kommentarer till dig? Tar du åt dig? Eller skrattar du bara åt dom?

Alltså… det beror ju helt på. Mest himlar jag med ögonen och stönar för mig själv, för oftast får jag ju kommentarer av folk som inte förstår vad jag skrivit. Och det är helt omöjligt att ta ”hahahahah asså baaaaaaah du e typ inte smal jöööh jävla fetto hahahaha”. Det finns liksom ingen grund i det. Eller folk som skriver något i stil med ”pucko”. Det är bara att sucka lite och gå därifrån.


vad tycker du om andra anorektiker?

En av min bästa vänner är anorektiker och jag har aldrig mått så bra som när jag var inlagd. Att få prata med andra människor… som har varit, som ÄR där… det är obeskrivligt. Jag kan tänka mig att det är lite samma känsla som när anorektiker (och andra också förstås) klickar sig in här och får känna sig lite mindre ensamma.


tack återigen för en amazing blogg! jag vet att du vill vara anonym så jag hajar om du inte vill svara på dessa frågor, men det får du avgöra själv!🙂 hur ser ditt liv ut utanför bloggen? vad är dina intressen? sen undrar jag om din ‘relation’ till droger? vad har du använt & hur mycket osv? bara festat på det? 

take care & fortsätt skriva så fortsätter jag att älska

Tack för dina fina ord! Mitt liv utanför internet? Jag pluggar, skriver, tränar. Gör det som faller mig in. Hm. Jag har svarat på detta tidigare, men jag har provat det mesta som finns och jag har använt droger till och från i några år. Nej, inte bara festat. Började med att röka hos en killkompis när jag var… 14?…, sedan hade jag en pojkvän som rökte på och jag hängde med honom. Kommer ihåg när jag rökte och kollade på Saw med honom. Fan, vad jag inte kunde sluta skratta. Just därför jag hatar röka, jag har ingen kontroll då, blir så flummig. Och fortsätt kommentera och läsa så fortsätter jag blogga, hehe!

Hej! Jag har fyra fårgor till dig, hoppas du svarar!:)

1. Du pratar väldigt mycket om att du vill lyckas osv. Vad är det du vill lyckas med? Alltså, på karriärsfront och personligfront. Vad är din dröm? 

2. Vad fick dig att komma in på drogbanan? Har du gått i rehab/etc. för det eller har du kommit ur det själv? Starkt jobbat i vilket fall! 

3. När du hade gått ner som mest i vikt kännde du den där lättheten då? Den där bilden av att när jag har nått mitt mål kommer allt kännas flowing, ljust och graciöst. Som om man hittat sig själv och äntligen kan leva ut sina drömmar, kände/känner du någonsin den kännslan? Om du ser tillbaka menar jag. Du kankse inte tyckte att 47 var så lite under tiden du vägde det, men kan du tänka tillbaka och tycka det nu eller hur är det? 

4. Avslutar med en posetiv fråga, I might come by a bit negative so: Vad är ditt absolut bästa minne?

Ta hand om dig,
Kram.

1.Jag vet inte. Just nu är jag inne på att engagera mig i politien igen. Jag ändrar mig så ofta. Jag önskar verkligen att jag hade ett livsmål, men det har jag inte. Än. 2. Jag har alltid sagt att jag ska prova allt. Man lever bara en gång, sade jag som dum liten unge. Och det slutade med min prins på vit springare (nåja, gulbeige Volvo) kom och hade nolltolerans mot droger. Han fick mig att sluta – jag slutade på grund av min kärlek till honom. Visst har jag haft ”återfall” då jag pundat, men alltid återgått till att inte hålla på. 3. Nej, det ändå jag minns är att jag hade ont i kroppen. Det värkte i hela kroppen. Och lägsta vikten var 42 – 43, väger typ 47 nu. 4. Absolut någon av dom gångerna jag ridit och haft perfekta ritter.


?

Hur ofta tog du droger, och vad var det för droger du tog? kan du beskriva en kväll på en fest med fullt av knarkare och alkoholister och självdestruktiva och allt var det var, på den sjukaste festen du varit på under tiden som du knarkade och hade dig?

Haha, kan berätta om den roligaste? Jag var på hemmafest på Östermalm, massa människor som hade skitkul. Så kom vi på att vi skulle lura en snubbe som aldrig tagit kokain förut, så vi går in på toaletten och lägger upp en ”lina” åt honom. ”Kom igeeen, du måste ju testa!” sade vi, och dummern gör det. ”Fan vad nice!” hickar han hysteriskt och går runt och tror att han är ashög. Vad linan var? Ariel tvättmedel. Hahaha.

Har du lagt upp bilder på dig själv i bloggen utan att tala om att det är du?

Ja det har jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: