kampen mot anorexin

Förhållanden

Förhållanden. Knepigt det där.

Jag har nästan alltid varit i ett förhållande, omedvetet. Jag har aldrig varit typen som springer efter killar eller sitter och hysteriskt fnissar över en kille. När mina tjejkompisar suckar och undrar hur jag alltid lyckas ha en pojkvän tänker jag bara: ”what’s the big deal?”

Jag kan inte förstå hur man kan hetsa upp sig så över en annan människa. Å andra sidan har jag aldrig haft en nära relation till NÅGON, vare sig tjej eller kille.

Och ändå, när jag läser om ANDRAS uppbrott, blir jag ledsen. Jag kan känna deras smärta. Och jag vill klappa dom på huvudet och säga att allting kommer att bli bra igen.

För det blir det ju. Man sörjer så länge man tillåter sig själv att sörja – hjärnan är bra på det sättet. Vi har en fantastisk förmåga att kunna stänga av. Å andra sidan så ska man alltid bejaka sina känslor – för det är ju trots allt dom som gör dig till människa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: