kampen mot anorexin

”Jag vill inte prata om det!” avbröt han argt och vände sig bort från mig. Det var första gången han någonsin hade tappat humöret med mig och jag kom av mig alldeles. Bara tanken på att han skulle undanhålla sin kärlek från mig fick mig genast att bli mer medgörlig.
”Förlåt,” viskade jag och nuddade vid hans kind med mina fingertoppar.
     Han fattade min hand, och så snabbt att jag knappt kunde se det, reste han på sig och drog mig med sig, så vi stod på knä i sängen. Han vände mitt ansikte upp mot sig och kysste mig långsamt. Kyssen fick mig att nästan sluta andas, och alla tankar på hans underliga språktalang försvann.
”Jag älskar dig,” mumlade han mellan kyssarna.
Jag tryckte mig mot honom i ett försök att besvara hans kärleksförklaring.
     Och det var allt jag mindes från den kvällen. Jag minns att jag somnade i hans omfamning, men inte vad som hände innan det. Jag var så fylld av lycka. Ingenting betydde någonting, förutom han och jag, precis där och då.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: