kampen mot anorexin

Åh, jag blir så frustrerad.  Vissa människor är det verkligen synd om.

Ja, jag pratar om er. Er som inte har något bättre för er än att låtsas vara mina vänner och smygläser min blogg. Er som jag känner till (Danielle och CO) men inte känner, ni är okay. Jag orkar inte bry mig.

Men er det är synd om, det är ni som verkligen låtsas vara mina vänner och sedan sitter och läser. Ni är tragiska, falska, och, framförallt, patetiska.

Vet ni vad? Skrattar bäst som skrattar sist. Ni sitter där med era fula pojkvänner (eller er ensamhet) och tomma plånböcker och tycker att ni är så smarta. Ni sitter där och tycker att livet handlar om vad andra människor gör. Well, WAKE THE FUCK UP. Livet går inte ut på att ha kul på andra människors bekostnad.

Tyvärr är det så det alltid kommer vara för er. Visst, J, du ska flytta till Norge ett tag. Du jobbar på ett dagis, och sen då? Blir det kanske dagmamma? Och du då, C? Vad är det du gör nu igen? Oh, juste. INGET. Ni kommer växa upp, skratta åt andra människor, jobba på ICA och träffa någon halvful jävel som gör er på smällen, ni gifter er och lever halvmediokra liv i någon förort. Ni kommer bli feta, gamla och undra vad ni gjorde med eran ungdom.

Och NI skrattar åt andra människor. Ni kommer aldrig ta er någonstans. Så vem fan är ni att skratta?

I guess that this really proves that karma’s a bitch.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: