kampen mot anorexin

dsc02149 (MMS)

Jag har aldrig någonsin gråtit så mycket i hela mitt liv. Det där är mitt liv. Jag har Sullivan som föräldrar. Och den andra pappan, som hon växt upp med. Det är det jag alltid velat ha och aldrig fått. Jag kan inte sluta gråta. Jag sitter på golvet i fosterställning och tårarna gör att jag knappt kan se något.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: