kampen mot anorexin

Raped

Det gör så jävla ont.
Förlåt att jag inte har svarat på fler frågor, det kommer, jag lovar.

I två dagar har jag legat och haft panikattacker på grund av den sista frågan. Alla minnen sköljde över mig igen, deras händer, mörkret…

En av anledningarna till att jag inte kan uppskatta gryningar är för att det var då det hände. Är jag vaken en hel natt och ser gryningsljuset får jag en panikattack direkt.

Jag har rivsår och tuggmärken på handlederna, armarna och bröstet. Jag har varit alldeles för svag för att orka resa mig och ta mig till en kniv eller ett rakblad (och tur är väl det).

Nu ska jag sova. Och putta bort det där minnet där det hör hemma: längst bak i hjärnan, där min lilla skattkista med hemligheter ligger.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: