kampen mot anorexin

Som en liten kycklingunge

The show must go on, eller hur vad det?

Jag går igenom en riktigt tuff period just nu. Inte bara med skolan och anorexi och depression (manodepressiv?), utan jag håller på att ”byta” pojkvän.

Jag har brytit alla band med Boyfriend. Att jag ens orkar ta mig ur sängen är en bedrift just nu. Tyck inte synd om mig… jag vet att det här var för det bästa. Han manipulerade mig till att må dåligt. Han fick mig att tro att jag var värdelös utan honom.

Så nu står jag på helt egna ben. Darrig som en nyfödd kalv, kan knappt öppna ögonen som en liten kisse. Men för första gången på mycket, mycket länge är det OKAY. Jag är SJÄLV, och det är OKAY.

Jag behöver inte vara rädd längre. No guts, no glory.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: