kampen mot anorexin

Längtar bort.



Önskar att det var Oktober NU
, så jag kunde åka imorgon.

Pratade i telefon med Boyie igår natt när jag var på väg hem. Från ingenstans kommer det en kille och lyfter upp mig och bär iväg på mig, och jag bara gallskriker och ropar på hjälp i telefonen.

När killen släpper ner mig kollar jag på telefonen – Boyie har lagt på! Jag ringer upp honom.

"När tänte du börja bry dig då!?" frågar jag.
"Vadårå?" snäser han som svar.

Kul. Den där killen kunde burit iväg på mig och låst in mig i ett jävla rum och våldtagit mig eller vadfan som helst, men jag har en pojkvän som inte bryr sig, så varför ska jag bry mig? Känns jävligt skönt. Eller inte.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: