kampen mot anorexin

Jag har sådan ångest att jag inte ens kan andas. Det bara kryper i kroppen och jag mår illa och jag vill dö.

Jag vill krypa upp i famnen hos någon och känna mig älskad. Utan förpliktelser, utan hat, utan svartsjuka, utan ångest, utan svarta ögon som bränner sig in i själen och lämnar stora djupa hål.

Jag vill lägga mig och gråta i mammas famn, säga åt henne att hålla om mig, ta mig långt bort ifrån det här. Ta mig ifrån smärtan, ensamheten, sorgen, saknaden, känslan av att inte passa in.

Och eftersom jag inte kan få någons famn, eller min mammas, så vänder jag mig inåt, och istället för att få kärlek så sprider jag hat. Jag tar ut hatet på mig själv, jag bränner, jag slår, jag skär, jag dricker.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: