kampen mot anorexin



Tycker ni på allvar att jag glamouriserar anorexi?

Jag hamnar på sjukhus. Jag sitter hemma och stirrar in i väggen. Jag svimmar jämt, jag gör bort mig jämt eftersom jag inte orkar tänka.
Jag gråter varje dag. Inga förhållanden fungerar. Jag får andra människor att hata mig. Jag orkar inte bry mig om någonting. Jag föraktar mig själv så mycket, jag äcklar mig själv hela tiden.
Jag klarar inte av att vara ensam, för då äter jag inte. Jag är rädd för att dö nästan varje dag.

Det är inte mitt fel att jag lever det livet många andra vill leva. Om jag hade varit lycklig så hade jag glamouriserat anorexi, men jag förstår inte hur ni kan säga att jag gör det nu. Jag är inte lycklig. Jag mår inte bra. Någonsin.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: