Okay då.

Då flyttar vi tillbaka.

 

Blogg.se, here I am. Again.

Blogg.se?

Vilken sajt tyckte ni bäst om? Denna eller blogg.se?

Inga ord kommer ut

 

Jag skriver, jag raderar. Jag har suttit med det här inlägget länge nu.

Jag mår bra. Och sedan mår jag inte bra. Jag tar manodeprissiviteten till en helt ny nivå.

 

 

Vad kan jag skriva? Vad har jag att säga er? Jag vill vara uppmuntrande. Jag vill vara stark. Inte en värdelös tjockis utan framtid. Det finns inget jag kan säga som gör det bra igen.

Jag hade fel

 

Jag gillar att ni är kloka och smarta, och jag gillar att bli upplyst. Naturligtvis har många av er (dom flesta, faktiskt) en superbra poäng i det ni säger.

 

Fast jag fattar fortfarande inte hur ni inte kan se hur mycket skit som göms i hörnen. Om varje organisation får in miljoner varje år, i vissa fall uppåt en miljard, och ett matpaket kostar 150 kronor… hur kan då folk fortfarande svälta ihjäl?

Vilka jäkla gökar.

Hur fan kan ni tro att man får all den där maten för 150 kronor? Fy, jag blir alldeles upprörd bara jag tänker på det. Ni är ju för fan värre än dom i Ung&Bortskämd – är det era morsor som handlar åt er, eller?

 

Nu ska jag förklara något för er. Alla priser är i svenska kronor.

Vetemjöl 10 kg: 155,00

Linser 2 kg: 115,60

Ris 2 kg: 73,49

Matolja 2,5 l: 118,50

Strösocker 2kg: 55,80

Salt: 21,80

Te 40pack: 32,91

Mjölkpulver: 14,90

Tvättmedel 3 kg: 93,00

Tvål: 26,50.

 

Vilket landar på en totalsumma av 707,50 svenska kronor (lägg märke till att jag inte tagit med tändstickor och ljus). Jag vette fan hur ni tänker om ni tror att man kan få så där mycket för 150kr.

 

Jag var arg över att mat är så jävla dyr här jämfört med i Pakistan (det stod att det var där i annonsen). Och jag tror inte att maten kommer ifrån Pakistan – dom skulle väl inte behöva några matpaket om dom hade maten där redan?

Jag irriterar mig över hur mycket båg det är inom sådana där organisationer. Jag irriterar mig på att man inte kan se var pengarna går och hur mycket företagen omsätter. Jag stör mig på att Anthony Lake åker runt i en jävla Bentley. Jag stör mig på att alla organisationer får in så jävla mycket pengar, men pengarna försvinner någonstans på vägen.

 

Fattar ni nu, eller måste jag upprepa det igen för era tjocka, trångsynta hjärnor?

Question

 

Tala om för mig hur en familj i Pakiztan kan få allt detta för 150 kronor.

 

Ifall jag skulle köpt detta hemma i affären hade det kostat mellan 700 – 1000 kronor. Who to blame? Idiotjävlarna bakom denna organisation eller matvarubutikerna? Jag tror på det första.

 

Giriga jävla chefer som suger i sig alla pengar för att kunna köpa sin nya Bentley. Ni äcklar mig. Eller som min granne, som byter Porsche varje år, men han har alltid samma färg så att folk som inte kan något om bilar ska kunna se någon skillnad. Jag vill kräkas på er, era materialistiska, vidriga idioter.

Paris Hilton, Anna P, Paris

Var inte oroliga

 

Jag är på väg till min resa och har fullt upp. Jag lovar att blogga mera.

Just nu mår jag inte så bra, men det är för att jag slutat med min medicin (igen). Tittade på The Notebook igår klockan fyra på natten när jag inte kunde sova… jag tror mamma vaknade av mitt snorande inne på toaletten! Jag har inte gråtit så mycket på länge, var så skönt att släppa på spänningar!

Idag sörjer vi alla.

I november dog en tjej av anorexi. Och inte vilken tjej som helst, utan förespråkaren för anti – pro – ana: Isabelle Caro.

Ni har sett mig skriva om henne förut. Och jag vet inte vad jag ska säga, förutom en hjärtlig sorg.

Hon ”fick” anorexi för att hon inte ville vara en ”börda” för sin mamma (likt mig, som inte vill vara en börda utan vill vara bäst hela tiden).

Det är så jävla sorgligt. Tack älskade Emma, för att du berättade för mig.

 

 

Ni hittar artikeln HÄR.

Vuxenbloggar

 

Hörni, jag behöver tips på ”vuxenbloggar”.

Jag är lite för gammal för att sitta och läsa om bloggbråk hit och dit, jag vill läsa bloggar med innehåll.

 

TIPSA!